Mänskliga rättigheter


Grundläggande principer för mänskliga rättigheter

Mänskliga rättigheter rör alla delar av samhället och omfattar medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. De omfattar bl.a. alla människors rätt till en rimlig levnadsstandard, till kostnadsfri grundskoleutbildning, politiskt deltagande och ett flertal rättigheter syftar till att skydda individen från den egna statens eventuella maktmissbruk och övergrepp. Mänskliga rättigheter är också universella, dvs. de ska gälla i hela världen. Ingen regering kan åsidosätta dem med hänsyn till särskilda förhållanden som tradition, kultur eller religion.

 

Icke-diskriminering

Icke- diskriminering utgör en hörnsten i demokratiska stater som Sverige, något som specificeras både i Regeringsformen (RF) men också i annan lagstiftning som exempelvis diskrimineringslagen, förvaltningslagen osv. Enligt principen om icke-diskriminering ska mänskliga rättigheter gälla för var och en utan åtskillnad, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Av praxis från FN:s olika övervakningsorgan, liksom från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna, framgår att icke-diskrimineringsprincipen gäller också för många andra grunder, såsom sexuell läggning, funktionsnedsättning och ålder

 

Sverige och mänskliga rättigheter

Sverige har i likhet men andra länder fått kritik för bristande respekt av de mänskliga rättigheterna. Det är framför allt inom områden som papperslösa flyktingar, deras barns rätt till skolgång, romers och samers rättigheter samt kommuners arbete för att skydda våldsutsatta kvinnor som kritik riktats mot Sverige. De flesta av dessa områden är vanligt förekommande i den svenska samhällsdebatten men att Sverige därigenom bryter mot de mänskliga rättigheterna är en slutsats som sällan dras.

 

Vem har ansvaret, vem kontrollerar?

Kontrollen att de mänskliga rättigheterna efterlevs sker på olika nivåer. I Sverige har varje tillsynsmyndighet såsom Socialstyrelsen, justitiesombudsmannen ansvaret att se till att de mänskliga rättigheterna efterlevs. Därefter utgör diskrimineringsombudsmannen (DO), och barnombudsmannen (BO) de vanligaste kontrollfunktionerna. Hit kan personer som anser sig blivit diskriminerade vända sig. DO kan sedan driva saken i domstol. Sedan kan fall som rör överträdelser mot de mänskliga rättigheterna även drivas i de vanliga domstolarna. Fall kan överklagas ända upp till Europadomstolen som är den sista juridiska instansen. Problemet på internationell nivå är att lagstiftningen är tandlös eftersom det finns få eller inga tvingande sanktioner mot stater som inte följer Europadomstolens utslag eller bryter mot andra konventioner. Sverige brukar dock tillhöra de länder som faktiskt följer de domar som kommer från Europarådet.

 

Rättighetssperspektiv I offentlig förvaltning

Regeringen har återkommande betonat vikten av kunskap och medvetenhet om mänskliga rättigheter bl.a. i den nationella handlingsplanen. Vidare har regeringen framhållit att god kunskap om mänskliga rättigheter bland beslutsfattare främst inom den offentliga sektorn är en förutsättning för att regeringens långsiktiga mål, full respekt för mänskliga rättigheter, ska kunna uppfyllas.
När mänskliga rättigheter uttryckligen används som ”styrande” (planering – genomförande – uppföljning) för verksamheter och insatser av olika slag, sägs det att verksamheten arbetar utifrån ett människorättsperspektiv eller rättighetsperspektiv. Just rättighetsperspektivet används i liten utsträckning i offentlig förvaltning, men flera av de grundläggande tankegångarna återfinns i arbetet med icke-diskriminering, likabehandling, jämställdhetsintegrering.

 

Tillämpningen av ett människorättsperspektiv i verksamheten syftar till att:
  • Mänskliga rättigheter ska respekteras och förverkligas på ett likartat sätt för varje människa. Förbud mot diskriminering och likabehandling är centrala principer.
  • Enskilda ska ha kunskap och medvetenhet om mänskliga rättigheter som just sina rättigheter samt om sitt ansvar för att respektera andra personers mänskliga rättigheter, samt till att
  • Personer verksamma inom den offentliga sektorn ska ha kunskap och medvetenhet om vilka skyldigheter och rättigheter, mänskliga rättigheter innebär för dem som tjänstemän

Kunskap och medvetenhet om mänskliga rättigheter som individens rättigheter och den offentliga sektorns skyldigheter är framför allt viktiga för att skyddet av rättigheterna ska vara hållbart. Det är under perioder av instabilitet eller ekonomiska svårigheter som det finns störst behov av en utbredd medvetenhet om mänskliga rättigheter som den offentliga sektorns skyldigheter. Under en kris finns det t.ex. en risk för att majoriteten fattar beslut som främst drabbar en minoritet, om minoritetens rättigheter inte ses som förpliktande för den offentliga sektorn.

 

Det finns ett antal faktorer som karaktäriserar människorättsbaserat arbete, bl.a.:

a) Att de internationella konventionerna om de mänskliga rättigheterna används som grund för verksamhetens arbete.
b) Att centrala människorättsprinciper, bl.a. om icke-diskriminering, är vägledande för arbetet genom hela processen, och att frågor om sårbara gruppers rättigheter prioriteras.
c) Att enskildas möjligheter att utkräva sina mänskliga rättigheter utvärderas och strategier för att stärka dem formuleras och genomförs.
d) Att enskilda och grupper ges reella möjligheter att delta i formulering av mål och metoder för verksamhet som kommer att påverka dem.
e) Att möjligheten för tjänstemän och förtroendevalda att efterleva de mänskliga rättigheterna utvärderas och stärks och att ansvar kan utkrävas när företrädare för det allmänna åsidosätter de mänskliga rättigheterna.
f) Att situationen för de mänskliga rättigheterna utvärderas och att brister i efterlevnaden av rättigheterna identifieras och åtgärdas.
g) Att insatser övervakas och utvärderas i förhållande till de mänskliga rättigheterna, både vad gäller process och resultat.
h) Att synpunkter och rekommendationer från internationella organ som arbetar med de mänskliga rättigheterna beaktas.