Mänskliga rättigheter i praktiken

Strategi och handlingsplan för arbete med mänskliga rättigheter

Elisabeth Abiri, senior consultant på Emerga har under 2013 – 2014 arbetat som stöd till den georgiska regeringen i deras arbete med att utveckla en sjuårig nationell strategi för arbetet med mänskliga rättigheter och en första tvåårig handlingsplan för dess implementering. Detta arbete har gjorts på uppdrag av FN:s utvecklingsprogram (UNDP).

 

Elisabeth, kan du berätta lite mer om strategin och handlingsplanen?

Strategin bygger på Thomas Hammarbergs rapport om situationen för mänskliga rättigheter i Georgien, som han gjorde på uppdrag av den georgiska regeringen och EU. Utifrån denna rapport, andra internationella rekommendationer och krav från georgiska civilsamhällesorganisationer utvecklade vi en sjuårig nationell strategi för mänskliga rättigheter som antogs av parlamentet våren 2014. Parallellt med detta tog vi även fram den första nationella handlingsplanen som är en tvåårig plan för hur regeringen ska genomföra den första etappen av strategin.

 

Hur har ditt arbete praktiskt sett ut ?

Jag har främst arbetat med premiärministerns rådgivare i människorätts- och jämställdhetsfrågor samt med vice justitieministern som båda ledde en styrgrupp med ansvar för arbetet. Arbetet i sig har varit väldigt varierat. Jag har t.ex. hjälpt till att strukturera olika internationella rekommendationer i kort- och långsiktiga mål, gett förslag på hur en intern organisation för genomförandet av handlingsplanen ska se ut, tagit fram förslag på utbildning för politiker och tjänstemän, påpekat när viktiga områden saknats i strategin samt gått igenom olika texter för att ta fram realistiska och tydliga mål som kan följas upp kontinuerligt.

 

Vad har de största utmaningarna varit, tycker du?

Under tiden som arbetet har pågått har det varit både presidentval och byte av premiärminister, då den inflytelserike Ivanisjvili frivilligt lämnade politiken igen. Båda dessa skeenden innebar i princip att arbetet med strategi och handlingsplan låg nere helt en månad åt gången, vilket förstås är en stor utmaning för ett projekt med en deadline. En annan utmaning var att få till stånd en mer delaktig process. Det var t.ex. mycket svårt att involvera någon utanför huvudstaden Tbilisi. De största utmaningarna väntar ju förstås, inte minst i att granska och övervaka att implementeringen av strategin följs.

Elisabeth avslutar med att säga att strategin och handlingsplanen har mottagits mycket väl både nationellt och internationellt och att både georgiska och internationella samarbetspartner hoppas att kunna fortsätta samarbetet längre fram.