About Lejla Mundzic

This author has not yet filled in any details.
So far Lejla Mundzic has created 2 blog entries.

Värdighet

By |2022-04-27T13:24:46+00:00April 27, 2022|Tankar|

Det har gått mer än en vecka sedan upploppen. Jag funderar fortfarande dagligen på allt som har hänt, hur det formar oss hur det formar vår tillvaro och hur det skapar den sanning vi lever i. Jag funderar på alla drabbade familjer, barn, vuxna och hur samtal runt olika bord förs. Vem som får skulden och hur den formas och tar sitt uttryck? Jag undrar vem som anser sig bära ansvaret för allt som uppstod? Jag undrar hur situationer som dessa formar vår framtiden, hur det skapar vår identitet? För visst skapar och definierar det oss, vare sig vi vill eller inte. Det definierar tydligt de onda, de andra, de som inte hör till. De som inte får plats, de som frivilligt väljer att stå utanför. Det definierar även de som har makten att sätta reglerna, de som har makten att definiera spelet och de som har makten att höja sin röst. Makten att använda sin röst. För att försvara yttrandefriheten. Jag har funderat mycket kring begreppet värdighet i relation till allt som hände. Vad betyder det att alla människor är lika i rättigheter och värdighet? Vem har makten att definiera vad värdighet betyder? Vems värdighet pratar vi om? I FNa allmänna förklaring artikel 1 kan vi läsa “All human beings are born free and equal in dignity and rights. They are endowed with reason and conscience and should act towards one another in a spirit of brotherhood”. I EUs stadga om grundläggande mänskliga rättigheterna kan vi läsa att “Människans värdighet är okränkbar. Den ska respekteras och skyddas” och vidare kan vi läsa att “Människans värdighet är inte bara en grundläggande rättighet i sig utan utgör själva grunden för de grundläggande rättigheterna”. Betyder detta att värdighet respekteras i världen? Nej det gör det inte. Men det ger en riktning och norm om hur det bör vara och att det är vår juridiska och moraliska ansvar att respektera människans värdighet.  Skulle värdighet kunna tillföra ytterligare en dimension i de olika diskussionerna? Kanske? Skulle värdighet kunna diskuteras samtidigt som vi diskuterar vikten av yttrandefrihet? Kanske? Skulle värdighet kunna användas för att försöka förstå rasismens struktur och systematik i vårt samhälle? Möjligen. Skulle värdighet kunna användas för att ge makt och empowerment åt de som varje dag känner av utanförskapet pris? Troligtvis. Kanske börjar det med mig och dig och att vi ställer oss frågan, vad betyder värdighet för mig i mitt arbete som rättighetsförsvarare och i relationer till alla rättighetsbärare jag möter?

Att våga bli berörd

By |2021-11-13T16:44:30+00:00November 4, 2021|Tankar|

Jag är livrädd för att bli likgiltig och avtrubbad. Inför alla orättvisor, alla människoöden som påverkar och berör. Inför allt det som är viktigt på riktigt. Livrädd för att jag precis som så många andra lyssnar på samma berättelser om och om igen och ser att samma mönster upprepar sig. Livrädd för att jag kommer att bli en del av systemet som har glömt att den är till för människor. Som har glömt att människan ska stå i centrum, som har glömt och förträngt att mänskliga rättigheter inte är en politisk fråga.

Och ännu en gång sitter jag i en workshop och lyssnar på hur människor i vårt samhälle önskar inget annat än att bara bli accepterade. Accepterade för det de är, det de kan, det de önskar och vill vara. Att inte bli kallade för kränkande och nedvärderande saker, att inte bli spottade på mitt på gatan, att inte bli betraktade som annorlunda som de andra. Att bara få lov att vara. Att sitta tillsammans med de och bära deras sorg, deras styrka och drivkraft, att tillåta sig att känna och bli berörd. Att ge dem kanske det värdefullaste jag har, nämligen min tid, min uppmärksamhet och min empati. Att se värdet i att lyssna, att lyssna med hela kroppen, på riktigt. Att visa att deras berättelser, erfarenheter och kunskap spelar roll, för mig och för så många andra som varje dag på olika sätt bidrar till att skapa ett jämlikt samhälle.

Och bara dagar senare är jag i ett annat sammahag där jag lyssnar på hur individer med makt och privilegier talar om att alla har samma förutsättningar, bara de anstränger sig lite mer, försöker lite mer, vill lite mer. Där samma personer tar sig rätten att berätta att det inte finns klassamhälle, att det inte finns skillnader mellan människor och grupper, att i vårt land har alla samma förutsättningar, i vårt land är vi alla jämlika. Och jag funderar på vad okunskap kan skapa, vad rädsla för det okända kan göra och vad empatilöshet kan leda till?

Och båda sammanhangen lämnar avtryck. Jag bär båda två inom mig, och jag märker att det påverkar mig, på ett djupare plan än jag från början inser. Jag känner sorg och uppgivenhet och jag känner ilska och frustration. Inom mig hör jag röster som säger, skydda dig själv, det spelar ändå ingen roll, och sedan hör jag den svagaste rösten av alla som återigen påminner mig om att det är precis detta som är viktigt på riktigt. Att tillåta sig att känna allt, att ta in och våga bli berörd av andras sorg och av andras rädsla. Att lära sig att hålla alla perspektiv men aldrig glömma sin egen inre kompass.

Jag lovar ännu en gång 9-åringen i mig som en gång för länge sedan lämnade sitt land på grund av fel namn och fel religion att aldrig bli cynisk, att aldrig bli empatilös och alltid påminna mig om vad som är viktigt på riktigt. Att lyssna, att se och att agera. Att ge mig själv tid att reflektera och känna in, att våga vara sårbar och visa att jag blir berörd och att det är helt ok att vara ledsen, arg, frustrerad och känna sig maktlös. Att allt det är en del av spelet, att vara människa.

Go to Top